Matkrisens orsaker: Spekulation i hunger

Mot slutet av 2006 började delar av finanskapitalet att dra sig undan från bostadsmarknaden i Förenta staterna. Bostadsbubblan var på väg att spricka. Men var skulle de ta vägen? Allt fler spekulanter började kasta blickar mot råvarumarknaden. Commodity Futures Modernization Act som klubbades igenom 2000 under Bill Clinton hade avsevärt förenklat möjligheterna att spekulera på råvarubörsen. Dessutom hade New York-börsen under 2006 gått ihop med börshusen i Amsterdam, Bryssel, Lissabon och Paris för att skapa en internationell råvarubörs.

Stigande matpriser och svajig finansmarknad har fått allt fler aktörer att flytta kapital till råvarubörsen. 2006 beräknas ca 65 miljarder dollar ha omsatts i livsmedelsspekulation, 2011 var den siffran 126 miljarder dollar.  Sedan 2008 har efterfrågan på terminskontrakt i livsmedel, dvs avtal om köp av framtida skördar till ett fast pris, ökat med 40 procent. I april 2008 konstaterade New York Times att finanskapitalet kontrollerade hälften av alla terminskontrakt i vete, majs och boskap på råvarubörserna i New York, Kansas City och Chicago.  Enligt Världsbanken var 99,5 procent av all handel med livsmedelsterminskontrakt under 2010 ren spekulation, endast 0,5 procent handlade om verkliga köp.

Figuren visar utvecklingen på vetebörsen i Chicago där det spekulativa kapitalet på tio år ökade från 23 procent till 69 procent.

Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna skriver:

Livsmedelsjättar som Cargill, Kellogg, Kraft, ADM spekulerar fritt med skördar och livsmedel som de indirekt också kontrollerar. Enligt Traders Group Inc har även ett spekulativt finanskapital sökt sig till livsmedelsfuturer när tillväxten minskar och räntorna är låga. De största ”dealers” i livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna är i USA Goldman Sachs, JP Morgan och Bank of America och i Europa Credit Suisse, Deutsche Bank, HSBC, Rabobank och UBS.

Förutom att spekulationen i sig driver upp priserna så skapar den också skapar en situation där flera mäktiga ekonomiska intressen tjänar på att de stiger. Många av dem har möjlighet att direkt påverka den globala marknaden. Vi har till exempel sett hur jordbruksoligopolen kan påverka priserna genom sin kontroll över produktionen av konstgödsel. Andra intressenter använder mer direkta metoder. Råvarujätten Glencore, som kontrollerar tio procent av världens veteproduktion, lyckades 2010 förmå Ryssland att förbjuda all veteexport efter den svåra torrperioden. Strax innan hade företaget börjat spekulera i stigande vetepriser. I Belgien är företaget misstänkt för att ha försökt komma åt insiderinformation om EU:s exportstöd.

Att spekulationen starkt bidragit till matkrisen visar sig bland annat genom att priset på viktiga basvaror som hirs, maniok och potatis stigit mycket mindre än priset på vete, ris, majs och soja. Skillnaden mellan dessa är att den förra gruppen i regel inte säljs som terminskontrakt på råvarubörsen och därför inte påverkas av spekulationen.

Se gärna denna intervju där Jayati Gosh, professor i ekonomi vid Jawaharlal Nehru University, förklarar hur finansspekulanterna driver upp matpriserna.

4 reaktion på “Matkrisens orsaker: Spekulation i hunger

  1. Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna säga något säkert, men en hel del av spekulationsresonemangen verkar inte hålla. Överlag tyckerjag vänstern borde vara mycket mer skeptisk till att låta det vaga begreppet spekulation bli en påse där allehanda orättvisor slängs ner istället för att benas ut och förklaras.

    Den helt dominerande orsaken till världens elände ligger i det raka maktförhållandet att många människor saknar maktmedel i form av jord eller arbetskraft, och att ett fåtal monopoliserar maktresurser. Spekulationsteorierna drar fokus från det.

    Ett ord som spekulation behöver en ordentlig definition för att vara användbart. Jag hittar tre olika fenomen som blandas ihop i analyserna ovan:
    a) prishöjningar till följd av att bristen på en viss vara förväntas öka
    b) prisökningar till följd av att en aktör intagit en slags monopolställning
    c) prisökningar till följd av att en aktör kan lura andra aktörer

    Fenomen a) kan kanske förvärra de problemen, givet dagens maktförhållanden, men den dag de negativa prognoserna stämmer skulle det tvärtom kunna mildra en realekonomisk kris genom att minska konsumtionen i förväg. I en socialistisk värld skulle fenomen a) vara ett viktigt verktyg för att undvika matkriser.

    Fenomen b) tror jag inte stämmer på världsmarknaden för mat. Ingen enskild aktör äger tillräckligt mycket av maten eller jorden för att kunna tjäna på att själv vägra sälja för att driva upp priserna. Det verkar omöjligt att samordna.

    Fenomen c) skulle kunna stämma: det är tillräckligt svårt att bedöma hur marknaden för livsmedel kommer se ut framöver för att aktörer som äger mat/matproduktion ska kunna påverka den bilden. Det finns säkert många företag som inte skulle göra sitt jobb om de inte systematiskt försökte driva upp matpriserna. Notera dock att det betyder att det i princip finns lika många förlorare som vinnare i överklassen: när priserna faller står ett gäng investerare med förluster.

    Spekulationsresonemangen blandar gång på gång ihop de där tre fenomenen (och kanske fler), för att få till en slutsats av typen ”de däruppe lurar oss genom att manipulera priserna”. Det är inte en särskilt skarp eller progressiv analys. Kanske skulle man kunna säga att det är den ekonomiska motsvarigheten till ”politikerna bara skor sig själva” – inte substanslöst, men inte ett startskott till en relevant rörelse.

    Tobinskatten tycker jag är ett bra exempel på vänsterns misslyckande: det lät fint, och var enkelt att samla folk kring, men förslaget i sig kommer inte minska ”spekulationen” i någon mening och än mindre fungera som ett första antikapitalistiskt steg.

    Antalet transaktioner har ju väldigt lite med de där tre fenomenen ovan att göra. Vi skulle kanske kunna kalla det ett fenomen d), men jag vet inte hur det skulle kunna formuleras till ett sammanhängande resonemang. ”De handlar så mycket med varandra att priserna höjs”?

    Tobinskatt är oproblematiskt för högern att genomföra. Vi wastade mycket energi på ett krav som inte i sak skulle förbättra särskilt mycket (det ger lite skatteinkomster), och en analys som vare sig stämde eller riktade strålkastarljuset mot ägarförhållandena.

    • Hej Micke

      Spekulation är, i alla fall när det kommer till råvarubörsen, inte ett inexakt begrepp som kan innebära lite vilka orättvisor som helst. Det är en ganska precis beskrivning av handeln med finansiella derivat, framför allt terminskontrakt, inte i syfte att faktiskt köpa och sälja själva råvaran utan att göra en vinst på att sälja derivaten.

      Det finns bland mina länkar rätt mycket empiri som pekar på att denna spekulation i sig driver upp priserna även om de exakta mekanismerna är omdiskuterade. Det är inte heller helt klart vilken roll finansspekulationen spelat i de senaste årens matkris, bedömningarna från experter verkar variera mellan att det spelat en viss roll till att det har varit den huvudsakliga orsaken. Som du ser här på bloggen har jag tagit upp flera förklaringsmodeller till krisen och är inte klar med det arbetet ännu. Personligen lutar jag mot att spekulationen har haft en viss roll men att det inte är huvudförklaringen.

      Sen vill jag bestämt hävda att jag inte blandar ihop olika fenomen. Monopolkapitalets vilja att manipulera marknaden eller utnyttja sin informationsställning följer logiskt ur deras roll som finansspekulanter. Det krävs alltså inte att de direkt monopoliserar matproduktionen för att göra detta, som vi sett tidigare kan de t ex påverka priset genom att monopolisera konstgödsel. I det konkreta fallet med Glencore gäller det ju också att påverka ett helt lands exportpolitik.

      Jag tycker du argumenterar mot flera saker som inte finns i min text utan som eventuellt existerar inom en allmän spekulationskritisk vänster vilken jag inte identifierar mig med. Mitt svar är inte så mycket Tobinskatten som kommunismen.

      • Först: Ja, du råkade bara posta några länkar som berörde grejer jag funderat över, och jag råkade ha tid att plita saker jag velat skriva länge 🙂 Det är i första hand i länkarna jag tycker de där sammanblandningarna sker, men även i det du skriver dyker en del problem upp.

        Om spekulation ska definieras som mellanhandshandel så har den ju t ex inget att göra med konstgödseloligopolet. Det skulle ha samma effekter även på en marknad där bara producenter och konsumenter handlar. Du tar upp det som exempel på att kapitalets roll som finansspekulant förklarar varför de manipulerar priserna, men vad jag kan se är det ju ett vanligt producentmonopol de har?

        Samma sak med skillnaden i effekt på varor där det går att handla med framtida kontrakt och inte. Om bristen förväntas öka skulle priserna på framförallt framtida produktion öka även på en marknad med bara producenter och konsumenter. Att köpa faktiska varor nu och själv lagra dem skulle vara ett dyrare alternativ, och därför skulle priset på de varorna inte öka lika mycket.

        Min poäng är inte att spekulation omöjligen kan vara ett användbart begrepp, men överallt där det används tycker jag att det är löst i kanterna, och jag hittar inga fenomen där det egentligen behövs ett spekulationsbegrepp för att förklara en viss empiri.

  2. Pingback: Matkrisens följder: Jordimperialism | Enmansutredningen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *