Månadsarkiv: augusti 2011

English Defence League: nyfascismens stormtrupper

Publicerat av
Svara

English Defence League har under sin tvååriga existens kommit att spela en framträdande roll i grundandet av en våldsam nyfascistisk rörelse i Europa. Organisationen har fått avknoppningar i andra länder och beundrades av Anders Behring Breivik, samtidigt som han ansåg sig vara en av dess ideologiska inspiratörer. För att förstå den nyfascistiska rörelsens möjliga framtid måste vi studera EDL.

EDL bildades i mars 2009 som en reaktion på att islamistiska grupper planerade en demonstration mot hemvändande brittiska Afghanistanveteraner. Gruppen växte fram ur Bedfordshire-avdelningen av det brittiska nazistpartiet BNP men har ända sedan starten försökt distansera sig från moderpartiet, framför allt på inrådan av rörelsens finansiär, IT-miljonären Alan Lake.

BNP har precis som Sverigedemokraterna vuxit fram ur den nazistiska vit makt-miljön, men har även de under de senaste åren kommit att fokusera allt mer på islam. 2006 skrev partiet på sin hemsida:

The BNP has moved on in recent years, casting off the leg-irons of conspiracy theories and the thinly veiled anti-Semitism which has held this party back for two decades. The real enemies of the British people are home grown Anglo-Saxon Celtic liberal-leftists who seek to destroy the family as the building blocks of society and impose multiculturalism on a reluctant indigenous population and the Crescent Horde – the endless wave of Islamics who are flocking to our shores to bring our island nations into the embrace of their barbaric desert religion.1

EDL var från första början en rörelse som riktade sitt hat mot Storbritanniens muslimer. De har med varierande framgång försökt rekrytera judar, sikher, hinduer och homosexuella. Man har offentligt tagit avstånd från nazismen, bränt hakkorsfanan och använt israeliska flaggor och banderoller med antirasistiska budskap. De har också försökt organisera en gay pride-manifestation i London.

Rörelsens modus operandi är att genom sociala medier mobilisera till våldsamma och provokativa gatuprotester. Bilder och filmer från demonstrationerna laddas upp på internet och sprids i sociala medier. Medlemsomfattningen och organisationsstrukturen är något oklar men man har vid flera tillfällen lyckats samla tusentals demonstranter.

EDL:s främsta rekryteringsmiljö har varit den engelska fotbollshuligankulturen. Huligansammanslutningen Casuals United är i princip identisk med EDL. På grund av Storbritanniens koloniala historia så finns det inom brittisk arbetarklass en tendens till anti-katolsk anti-irländsk chauvinism som manifesterats inom huliganmiljön. EDL har också uppenbara kopplingar till den brittiska lojalismen. ”No surrender to the IRA”, vilket varit en vanlig ramsa bland engelska fotbollssupportrar har återkommit som slagord i EDL:s demonstrationer, men med Irländska Republikanska Armén utbytt mot talibanerna. Den brittiska polisen har haft vissa framgångar i att stävja våldsamheter i samband med fotbollsmatcher och flera utav dessa huliganer har med glädje tagit chansen att ägna sig åt gatuvåld i ett nytt sammanhang. 2

Fotbollshuliganerna utgör rörelsens hårda kärna av stridsberedda gatutrupper, men EDL har ett bredare stöd i det engelska samhället. Kriminologerna Jon Garland och James Treadwell skriver:

In particular, the organisation has been clever in the way that it has tapped  into the frustrations of a disenfranchised section of the white working class  whose grievances arise from a dense tapestry of social, economic and cultural conditions. (…) This is a strong sense of injustice amongst some white communities, who feel that their own needs had been unfairly overlooked in favour of  ‘undeserving’ minority ethnic, and especially Muslim, populations; and in such a climate the EDL’s vocal opposition to ‘extreme Islam’ has been fused together with a determination to stand up for ‘English culture’.3

EDL arbetar hårt med att bygga upp ett politiskt nätverk. De har ett klart intresse av att infiltrera det EU-skeptiska högerpartiet UKIP och få sina egna kandidater på valbar plats. De täta kontakterna mellan EDL och den amerikanska Tea Party-rörelsen måste sägas utgöra den nyfascistiska rörelsens främsta transatlantiska länk. Man bygger också upp ett europeiskt kontaktnät, bland annat med Geert Wilders parti i Nederländerna och Stop Islamisation of Europe.

Rörelsen knoppas av genom att nya ”Defence Leagues” organiseras i andra europeiska länder, som Tyskland och Danmark. Anders Behring Breivik ska ha varit medlem av Norwegian Defence League och antingen uteslutits eller på eget initiativ lämnat gruppen.

I Sverige har en grupp Sverigedemokrater och nazister försökt organisera en Swedish Defence League. Den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroth har visat ett starkt intresse för EDL. Han har en användare på ett av rörelsens internetforum och bjöd 2009 in en av rörelsens främsta ideologer, Alan Lake, för att hålla ett antal seminarium i Sverige.

Initiativen att starta avknoppningar av EDL utanför England har hittills inte haft några särskilt lysande resultat. Inte ens den skotska organisationen lyckades överleva efter att den blivit hårt ansatt av lokala antifascister. En anledning till detta är antagligen avsaknaden av en lojalistisk chauvinistisk huliganmiljö att rekrytera stormtrupper ur utanför England. Det är ändå inte omöjligt att EDL, tillsammans med Tea Party-rörelsen, kommer att utgöra en bas för utvecklandet av en nyfascistisk international.

EDL började som en starkt fokuserat islamofob rörelse men har under det senaste året utvecklats mot en mer klassisk fascistisk paramilitär grupp. Detta i takt med klasskampen i Storbritannien hårdnat. Personer med kopplingar till EDL har attackerat antirasistiska och socialistiska möten, på sin hemsida har de publicerat texter som i hotfulla ordalag fördömmer fackföreningsrörelsen, bland annat de strejkande arbetarna vid British Airways,  de har försökt störa en facklig första maj-demonstration i Swansea och angripit en arbetarrörelsebokhandel i Liverpool. När studenternas kamp stod som hårdast gick EDL:s ledare ut och hotade studentrörelsen.

Även om EDL:s våld ännu inte kan mäta sig med Anders Behring Breiviks i omfattning så bevisar det att den islamofoba nyfascismen inte längre kan ses som någon icke-våldsam rörelse. Huruvida nyfascismen utvecklas mot paramilitära gaturörelser eller Lone wolf-terrorister kommer bero på lokala omständigheter. När klasskampen skärps i krisens spår finns det dock stor risk att det fascistiska våldet ökar, inte bara mot muslimer utan också mot socialistiska organisationer och fackföreningar.

Husnegern och bomullsnegern

Publicerat av
Svara

Det var två slags slavar, husnegern och bomullsnegern.

Husnegrerna bodde i huset med husbonden, dom hade ganska bra kläder, dom åt god mat därför att dom åt hans mat – det han lämnade kvar. Dom bodde på vinden eller i källaren, men dom levde ändå i närheten av husbonden; och dom älskade husbonden mer än han älskade sig själv. Dom kunde ha gett sitt liv för att rädda husbondens hus – snabbare än husbonden skulle ha gjort det själv. Om husbonden sa: ‘Vi har ett vackert hem’ så sa negern ‘jaa, vi har ett vackert hem.’ När husbonden sa ‘vi’ sa han ‘vi’. Sån var husnegern.

Om husbondens hus började brinna slet husnegern hårdare för att släcka branden än husbonden själv. Om husbonden blev sjuk sa husnegern: ‘Vad är det för fel, boss, är vi sjuk?’ Vi sjuk! Han identifierade sig mer med husbonden än husbonden identifierade sig med sig själv. Och om man gick till husnegern och sa: ‘Kom så sticker vi, kom så flyr vi, kom så gör vi oss fria’ skulle husnegern ha sett på en och sagt: ‘Är du galen, människa? Vad menar du, skulle jag lämna det här? Var finns det ett bättre hus än det här? Var kan jag få bättre kläder än dom här? Var kan jag äta godare mat än här?’ Sån var husnegern. På den tiden kallades han ‘husnigger’. Och det kallar vi dom också för i dag, för vi har fortfarande en del husniggrer som fjantar omkring här.

Den här moderne husnegern älskar sin husbonde. Han vill leva i närheten av honom. Han är villig att betala tre gånger så mycket som huset är värt bara för att få leva i närheten av sin husbonde och sen skryta med att ‘jag är den ende negern är ute’. ‘Jag är den ende i det här jobbet.’ ‘Jag är den ende här i skolan.’ Ni är ingenting annat än husnegrer. Och om någon kom till er just nu och sa: ‘Kom så lämnar vi det här’, så säger ni detsamma som husnegern sa på plantagen. ‘Vad menar du, skulle jag lämna det här? Lämna Amerika, den gode vite mannen? Var ska man få tag i bättre jobb än här?’ Just så här säger ni: ‘Jag har inte lämnat kvar nånting i Afrika’, just så säger ni. Jo, jag tackar jag – ni har lämnat kvar er själ i Afrika.

På samma plantage fanns också bomullsnegern. Bomullsnegrerna – dom var den stora massan. Det fanns alltid fler negrer på fälten än det fanns negrer i huset. Bomullsnegern hade ett helvete. Han fick äta rester. I huset åt dom opp allt det bästa på grisen. Bomullsnegern fick bara det som fanns kvar inuti den. Nu för tiden kallar dom det för ‘kråset’. På den tiden kallade dom det för vad det var – tarmarna. Det var just vad ni var – tarmätare. Och en del av er är fortfarande tarmätare.

Bomullsnegern fick stryk från morgon till kväll; han bodde i en koja, i ett skjul; han gick i gamla avlagda kläder. Han hatade sin husbonde. Jag säger att han hatade sin husbonde. Han var intelligent. Husnegern älskade sin husbonde, men bomullsnegern – kom ihåg att dom var i majoritet, och dom hatade sin husbonde. När huset började brinna försökte han inte släcka elden; bomullsnegern bad i stället att det skulle blåsa av bara fan. När husbonden blev sjuk bad bomullsnegern om att han skulle dö. Om någon kom till bomullsnegern och sa: ‘Kom så ger vi oss i väg, kom så sticker vi’, så sa han inte: ‘Vart då?’ Utan han sa: ‘Vilket ställe som helst är bättre än det här.’ Det finns bomullsnegrer i dagens Amerika. Jag är en bomullsneger. Massorna är bomullsnegrer. När dom ser den vite mannens hus brinna hör man inte dom små negrerna tala om att ‘vår regering sitter i knipa’. Dom säger: ‘Regeringen sitter i knipa’. Tänk er en neger som säger: ‘Vår regering!’ Jag har till och med hört en säga: ‘Våra astronauter!’ Dom låter honom inte ens komma i närheten av rymdcentralen – och så ‘våra astronauter!’ ‘Vår flotta’ – så talar en neger som mist förståndet, en neger som blivit skvatt galen.

Precis som slavägaren på den tiden använde sig av Tom, husnegern, för att hålla bomullsnegern i schack använder sig vår tids slavägare av negrer som inte är något annat än moderna Onkel Toms, tjugonde århundradets Onkel Toms, för att hålla er och mig i schack, för att hålla oss under kontroll, hålla oss passiva och fridsamma och spaka. Det är Tom som gör er spaka. Det är som när man går till tandläkaren och han ska dra ut en tand på en. Man kommer att göra motstånd mot honom när han börjar rycka i tanden. Därför sprutar han in nånting i ens käke som kallas för novokain, för att få en att tro att han inte tänker göra en nånting. Och så sitter man där och eftersom man fått allt det där novokainet i käken så lider man – i stillhet. Blodet rinner nerför käken på en och man vet inte vad det är som händer. Därför att någon har lärt en att lida – i stillhet.

Den vite mannen gör samma sak med er på gatan när han vill dunka er i skallen och utnyttja er utan att behöva riskera att ni ska slå tillbaka. För att hindra er från att slå tillbaka låter han såna där gamla religiösa Onkel Toms lära er och mig, precis som med novokain, att lida i stillhet. Sluta inte upp med att lida – men lid i stillhet. Som pastor Cleage påpekade säger dom åt er att ni borde låta ert blod flyta på gatorna. Det är en skam. Ni vet att han är en kristen predikant. Om han tycker det är en skam så förstår ni säkert vad jag tycker om det.

Det finns ingenting i vår skrift, Koranen, som lär oss att lida i stillhet. Vår religion lär oss att vara förnuftiga. Var fridsam, var artig, åtlyd lagen, respektera alla människor; men om någon bär hand på er så skicka honom till kyrkogården.

– Malcolm X