Matkrisens orsaker: Biobränsle

Priset på fossila bränslen är också nära kopplat till efterfrågan på biobränslen. Trots Förenta staternas imperialistiska krigsäventyr är det uppenbart att priset på olja bara kommer fortsätta att öka. Däri ligger förklaringen till det ökade intresset för biobränslen, inte exempelvis i några klimathänsyn som ibland hävdas.

Mellan 2001 och 2008 ökade årsproduktionen av etanol från 18,6 miljarder liter till 64,6 miljarder liter. Produktionen av biodisel ökade under samma period från 1 miljard liter till 11 miljarder liter. 2020 beräknas den globala efterfrågan på biobränslen ligga på  250 miljarder liter.

År 2000 användes sex procent av majsproduktionen i Förenta staterna till etanoltillverkning, idag är det över 30 procent.  Inom fem år kommer hälften av majsskörden gå till etanoldestillerierna. President Obama har fortsatt Bush-regeringens prioritering av biobränslen och satt som mål att produktionen ska öka med 200 procent till 2020. Det året ska nämligen 50 procent av den väldiga amerikanska försvarsapparatens behov av drivmedel till landfordon, flyg och fartyg täckas av biobränslen.1

EU har satt upp som mål att tio procent av energin i transportsektorn inom unionen ska komma från biobränslen år 2020. 2005 var det emellertid bara Sverige och Tyskland som klarat delmålet på två procent. EU-länderna är idag beroende av att importera biobränsle, framför allt från världens näst största etanolproducent, Brasilien.

EU och Förenta staterna beräknas årligen subventionera biobränsleproducenter med 16 till 18 miljarder dollar, mer än fyra gånger så mycket som det totala jordbruksstödet till tredje världen.

Men biobränsleframställningen konkurrerar direkt med matproduktionen. Enkelt förklarat: den mängd majs som krävs för att fylla tanken på en stadsjeep skulle kunna mätta en människa i ett år. 2008 kom tidningen The Guardian över en hemlig rapport från Världsbanken som visade att produktionen av biobränslen ökat det globala matpriset med 75 procent!

  1. Pål Steigan, En gång skall jorden bliva vår

Matkrisens orsaker: Olja och gödningsmedel

Den moderna kapitalistiska matproduktionen är minst sagt energiintensiv. Olja används till transporter, för att driva jordbruksredskap och vid råvaruförädling. Olja och naturgas används för att framställa konstgödsel. I Förenta staterna gör  jordbruket av med tio kalorier fossila bränslen per kalori mat som produceras, detta oräknat bränslet som används för transporter. 17 procent av världens olja används i matproduktionen. Därför har 2000-talets höga oljepriserhaft en stor påverkan på matpriset. International Food Policy Research Institute, IFPRI, skriver i en rapport att priset på jordbruksvaror i Förenta staterna ökade med 30 till 40 procent mellan 2001 och 2007 på grund av stigande bränslepris.

Även priset på gödningsmedel är nära kopplat till oljepriset. Naturgas används i Haber-Boschprocessen för att framställa ammoniak, vilket är en viktig beståndsdel i konstgödsel. 90 procent av gödningsmedelspriset är direkt beroende av priset på naturgas. Stigande oljepris leder till ökad efterfrågan på naturgas i energiproduktionen vilket leder till stigande naturgaspris.

Andra viktiga ingrediens i konstgödseltillverkningen är kalium, kväve och fosfor. I utvinningen av dessa ämnen råder en oligopolsituation där ett fåtal aktörer kontrollerar världsmarknaden, däribland det multinationella jordbruksföretaget Cargill, det största privatägda företaget i Förenta staterna. Jättebolagen kontrollerar världsmarknadspriset på konstgödsel, vilket i sin tur innebär att de har en stor kontroll över matpriset.

Tillgången på fosfor står inte i paritet till efterfrågan som ökar med tre procent varje år. Mellan 2003 och 2008 steg priset på fosforhaltigt gödningsmedel med 350 procent. Jorden kan nå ”peak phosphorus” redan 2030. Inom 50 till hundra år kan de kända fosforfyndigheterna vara uttömda. Nära 50 procent av de kvarvarande fosforfyndigheterna finns i det av Marocko ockuperade Västsahara. Förenta staterna har gått från att vara exportör av fosfor till att tvingas importera för att täcka sitt behov, allt från marockanerna med vilka man slutit ett frihandelsavtal.